Debattinlägg från Bruno Kaufmann, svensk ambassadör för ’European Citizens’ Initiative’

Ofta får vi höra att människor blivit mindre engagerade i politiska frågor. Men i verkligheten har engagemanget bara hittat nya metoder och uttryck. Nyligen kunde till exempel en miljon européer enas kring en gemensam fråga, organisera sig över landsgränser och nå EU-kommissionen med sin röst. Inte genom ett politiskt parti. Inte genom en demonstration. Utan genom ett digitalt initiativ som handlade om tv-spel.

Den senaste Eurobarometern från 2025 visar att 88 procent av svenskarna har låg eller ingen kännedom om hur man påverkar EU. Samtidigt uppger 62 procent att de inte har varit engagerade i en civilsamhällesorganisation. Trots detta mobiliserades över 70 000 underskrifter i Sverige – via gamingcommunityn – till det europeiska medborgarinitiativet Stop Destroying Videogames. Aldrig tidigare har så många svenskar direkt engagerat sig i en europeisk lagstiftningsprocess!

I samma Eurobarometerundersökning svarade 41 procent att det som skulle få dem att engagera sig är digitala plattformar för deltagande. Vilket också nu är precis vad som skett. Förslaget har tagits fram inom ramen för det europeiska medborgarinitiativet (“ECI”), ett gränsöverskridande demokrativerktyg som är utformat för just den här typen av gräsrotsengagemang. EU-medborgare kan lyfta frågor där de anser att EU-lagstiftningen brister. Om tillräckligt många ställer sig bakom måste EU-kommissionen ta ställning till förslaget och förslaget blir föremål för en hearing i EU-parlamentet. 

I början av året lämnades underskrifterna för Stop Destroying Videogames in till EU-kommissionen. Initiativet syftar till att stärka konsumentskyddet genom att förhindra att spel görs obrukbara när företag slutar stödja dem. 1 294 188 underskrifter från EU-medborgare stöttade förslaget. Efter Finland hade Sverige flest underskrifter per capita, med över 70 000 namn. Vilket kanske inte är så förvånande i en spelnation som Sverige. 

Detta visar hur vår moderna och representativa demokrati framgångsrikt kan främjas online. Demokrati tappar i relevans om den inte är tillgänglig. Den bygger på att människor engagerar sig – men det finns inget enskilt sätt att göra det på. Vissa går ut och demonstrerar, andra engagerar sig digitalt. Båda formerna behövs.

Under lång tid har vi sett hur sociala medier gör det möjligt för gräsrotsrörelser att växa. Black Lives Matter och #MeToo är tydliga exempel. Digitala plattformar har blivit centrala arenor för politiskt och socialt engagemang och förändrat hur rörelser mobiliseras och sprids globalt.

I ett ständigt uppkopplat liv kommer vi närmare världen, och globala influenser är svåra att bortse från. Viljan att påverka har inte försvunnit – men den har hittat nya vägar.