För bara några år sedan hade det varit svårt att föreställa sig kinesiska konsumentvarumärken som självklara inslag i västerländska storstäder. I dag ser verkligheten annorlunda ut. På Manhattan kan shoppare kliva in i Urban Revivos 2 800 kvadratmeter stora butik och köpa trendiga plagg som blivit virala på TikTok – den kortvideoapp som ägs av kinesiska ByteDance. Därefter kan de ta en latte på Luckin Coffee, som öppnade sina första kaféer i New York i fjol, eller avsluta med en glass från Mixue, ännu ett kinesiskt varumärke på frammarsch.

Exemplen illustrerar ett större skifte. Med varje år blir kinesiska företags närvaro utomlands starkare – i både rika och fattiga länder och inom allt fler branscher. I fjol gick elbilstillverkaren BYD om Tesla i global försäljning. Mer än var femte bil såldes utanför Kina, jämfört med var tionde bara två år tidigare. Samtidigt används kinesiska AI-modeller numera världen över, inte bara i tillväxtländer utan även av västerländska företag som Airbnb.

Snabbare, bredare – och annorlunda

Den senaste vågen av global expansion sticker ut både i hastighet och bredd. År 2024 genererade börsnoterade kinesiska företag motsvarande cirka 15 biljoner yuan i utlandsintäkter – en kraftig ökning från 11,6 biljoner yuan tre år tidigare. Kinesiska bolag investerar nu mer utomlands än vad utländska företag investerar i Kina.

Men minst lika anmärkningsvärt är hur expansionen sker. Mot bakgrund av ökade geopolitiska spänningar och handelsbarriärer försöker kinesiska företag i allt högre grad bygga fysisk närvaro i andra länder – snarare än att bara exportera från hemlandet.

Detta skiljer sig från tidigare globaliseringsvågor. Under 1990-talet och efter Kinas inträde i WTO 2001 började företag som Haier och Huawei sälja billiga, Kina-producerade varor utomlands, ofta med begränsad framgång när det gällde varumärkesstatus. En annan våg kom i mitten av 2010-talet, när konglomerat som Anbang, Fosun och HNA Group köpte banker, hotell och andra tillgångar i väst. Den strategin fick ett abrupt slut när västerländska regeringar började stoppa affärer och flera av köparna kollapsade under sin skuldbörda.

Mer uthållig var statliga kinesiska bolags expansion i utvecklingsländer genom stora infrastrukturprojekt inom ramen för Belt and Road-initiativet. Men dagens våg ser annorlunda ut – mer marknadsdriven, mer konsumentinriktad och mer teknikorienterad.

Press hemifrån – möjligheter utomlands

En viktig drivkraft är situationen på hemmaplan. Kinas ekonomiska tillväxt har bromsat in och priskrig är vanliga i många branscher. Mellan 2019 och 2024 sjönk de genomsnittliga rörelsemarginalerna för börsnoterade kinesiska företag. Samtidigt är lönsamheten ofta högre utomlands, vilket gör internationell expansion allt mer attraktiv.

Men det handlar inte bara om att fly undan hård konkurrens. Kinesiska företag har under lång tid studerat hur västerländska multinationella bolag opererat i Kina – och lärt sig snabbt. I dag tillverkar de avancerade produkter som industr robotar, medicinteknik och elfordon i världsklass. Företag som ByteDance och snabbmodejätten Shein har dessutom visat att Kina inte längre bara imiterar, utan också kan innovera. Västerländska biltillverkare som Volkswagen söker numera inspiration hos kinesiska elbilsbolag som BYD.

Närvaro på marken blir avgörande

För att lyckas utomlands tvingas kinesiska företag tänka om. Tidigare hölls så mycket som möjligt av verksamheten i Kina. Det bidrog till att landets samlade utländska direktinvesteringar länge varit relativt låga i förhållande till BNP.

Nu förändras detta snabbt. Drivna av stigande lönekostnader i Kina och västerländska tullar bygger kinesiska bolag fabriker i andra länder, särskilt i Asien, Latinamerika och Afrika. Molntjänstföretag som Alibaba uppför nya datacenter utomlands för att betjäna en växande internationell kundbas.

Samtidigt satsar företagen allt mer på fysisk detaljhandel och lokal distribution. Miniso har över 3 300 butiker utanför Kina, från Texas till Thailand. Xiaomi planerar att öppna 10 000 utländska butiker inom fem år. Kinesiska varumärken dyker också upp i etablerade västerländska kedjor – som Florasis smink på amerikanska Ulta Beauty.

En avgörande förändring gäller personalpolitiken. Där kinesiska företag tidigare ofta skickade egen personal utomlands, anställer de nu i allt större utsträckning lokala medarbetare inom försäljning, marknadsföring, kundservice och även ledning. Det minskar friktion med värdländer och förbättrar förståelsen för lokala marknader.

Regler, risker och politik

Expansionen är dock inte friktionsfri. I känsliga branscher möter kinesiska företag ökande regulatorisk skepsis, särskilt i USA och Europa. Tvångsförsäljningen av TikToks amerikanska verksamhet har blivit en varningssignal. Andra bolag försöker förebygga liknande problem genom att dela upp sina verksamheter i separata juridiska strukturer – något som ökar kostnader och komplexitet.

Samtidigt väcker kinesiska företags globalisering också oro i hemlandet. Myndigheter granskar bolag som flyttar huvudkontor eller vinster utomlands, och i vissa fall krävs högre skatteinbetalningar från internationella verksamheter.

Ändå tycks den kinesiska staten i stort sett stödja den nya vågen – åtminstone för företag som inte anses strategiskt känsliga. Statliga medier hyllar globala framgångar för kinesiska konsumentprodukter som ett tecken på växande kulturellt inflytande.

Ett nytt normaltillstånd

Allt pekar på att världen bara sett början. I takt med att kinesiska företag blir mer sofistikerade, lokalt förankrade och varumärkesmedvetna kommer de att bli ett allt mer vardagligt inslag i andra länders ekonomi och konsumtion. För konsumenter innebär det fler val. För konkurrenter – och politiker – en ny verklighet att förhålla sig till.