Den som dyker in i en verksamhet och träffar ledningen slås ofta av det: Ledande personer har ständigt rosafärgade glasögon på sig. Deras egen verksamhet är det bästa som hänt sedan skivat bröd. En undersökning från Verizon som refereras i IT-kanalen backar upp det här.

Har du i det läget provat att säga att det kanske finns några små, små möjligheter att förbättra sig? Det har jag provat, och det togs inte emot så bra.

Minns exempelvis ett företag som bjöd in mig (alltså igen: De bjöd in mig) för att de uppfattat att det inte gick så bra ekonomiskt, medan deras konkurrenter gick bättre (även här: De visste ju att konkurrenterna gjorde något annat, som gick bättre). När jag gav dem några förslag på vad de kan göra så sa de ”tack, vi hör kanske av oss” och sedan hörde jag aldrig av dem.

Vilket jag redan gissat att de inte skulle göra, eftersom stämningen blev klart besvärad på mötet där jag berättade om vad konkurrenterna gjorde bättre. Men jag skyller inte ifrån mig utan det här borde jag fattat redan på det allra första mötet av deras oförstående attityd inför varför inte alla köpte deras produkt.

Verizons undersökning visar på glappet mellan ledningen och vanliga anställda i fråga om hur väl verksamheten funkar. Beslutsfattarna var exempelvis mer benägna än de anställda att tycka att deras organisation försåg dem de verktyg och den flexibilitet som behövs för att lyckas, som t.ex.:

• Teknik för kontaktcenter (87 % av beslutsfattare vs 67 % av de anställda)
• Samarbets- och kommunikationsteknik (93 % av beslutsfattare vs 76 % av anställda)
• Affärssystem och teknik (94 % av beslutsfattare vs 74 % av de anställda)
• Flexibilitet att arbeta där de är som mest produktiva (91 % av beslutsfattare vs 76 % av de anställda)

I princip alla i ledningen tyckte alltså att de hade ett fantastiskt affärssystem, men längre ner i organisationen såg det inte ut så. Detta samtidigt som ledningen är de som förväntas hitta nya vägar framåt.